För er som följt mig ett tag så vet ni att "Fallet Engla" låg mig "varmt om hjärtat."
Man kan kanske inte säga att ett mord på ett barn ligger en varmt om hjärtat.
Men jag vet inte annars hur jag ska beskriva mitt "intresse" för sökandet och tiden efteråt.

Jag och min väninna Benthe deltog i sökandet efter Engla.
Vi klarade inte att låta bli. Man kan inte låta bli att hjälpa. Vi kunde inte.
Om min dotter försvann, önskar jag att människor skulle göra detsamma för mig.
dvs. hjälpa till i sökandet efter min dotter.

Nu har Englas mamma skrivit en bok ...

"Lina, vi gör såhär, så brukar mamma göra på kort" sa Hanna.
hehe
Snyggisar ;)

Ytterligare en dokumentär om Engla har släppts.

Jag kan faktiskt förstå att vissa börjar tycka att det blir för mycket av Engla.
Det händer ju så otroligt mycke tragiskt, varför blir just Engla så uppmärksammad?

Jag har inget bra svar.
Kanske för att hennes familj ville att det skulle bli så?
Hennes familj har nu hört av sig till tv och vill att Englas begravning ska sändas direkt i tv.

Alla sörjer verkligen olika.
Inget är rätt eller fel.
En del har sorgen inom sig, en del vill "visa upp" sin sorg och prata om den med allt och alla.
Det beror nog på hur man är som människa.

Engla och hennes familj, ja förresten alla i Stjärnsund är väldigt "speciella".
Ett otroligt varmt och öppet folk.
Där ingen bryr sig om det ytliga, allt har med insidan och göra.
Dom har en bild av människan som god.
Till och med efter detta hemska som hänt, så uttalar dom att man måste fortsätta tro på människan.

Värme, ömhet, vänskap och kärlek omger hela byn Stjärnsund.
Den by där detta fruktansvärda hände.
Är det inte hånfullt att just dessa människor skulle drabbas?

Eftersom jag från början varit så insatt i fallet Engla så kommer jag fortsätta vara det sålänge familjen önskar denna uppmärksamhet.
Sålänge fallet finns i mina tankar kommer jag dela med mig av det här i bloggen.

Det har kommit ut en dokumentär om Englas försvinnande.
"Dygnen när Engla försvann"

Englas mamma har skrivit ytterligare ett brev.
Hon berättar att massa folk ringer, även folk dom inte känner.
Hur är det möjligt?
Hur kan man ringa folk man inte känner för att beklaga sorgen över deras mördade dotter?
Englas mamma säger att dom måste få sörja i fred.
Jag förstår verkligen inte. Hur har man mage?
Låt Englas familj sköta sitt sorgearbete tillsammans med nära och kära.

Lastbilschauffören i Slättbergs by, Ingemar Nygårds, uppmanar alla sina kollegor att klockan 11.00 på måndag stanna fordonet och hålla en tyst minut för mördade tioåriga flickan Engla Höglund.

Ett hundratal Ronnebybor höll i kväll en gemensam tyst minut för Engla på Ronneby torg.
Mordet i Dalarna har väckt starka känslor. Vuxna, ungdomar och barn trotsade regnet för att samlas och tända ljus på Ronneby torg.

Det enda namn vi hittills inte fått någon klarhet i när det gäller "Vårt sökande efter Engla" är namnet Kjell.

Benthe fick upp det namnet många många ggr.
Men vi har inte "träffat på" en enda person som heter det i detta fall.

Idag kom namnet upp för första gången.
Förundersökningsledare i Borås, där Anders nu misstänks för ytterligare brott.

Det enda vi verkligen inte kan förstå är varför allt leder oss till Anders hela tiden.
Vi åkte för att leta Engla, men vi har bara kommit till Anders i allt vi gjort.

Vi hittade aldrig Engla, men vi vet allt om Anders.

Vad leder oss dit?
Är det därför vi inte känner oss färdiga med detta?

VAD är meningen ?

Ju längre Fallet Engla kommer.
Ju mer börjar vi förstå.

Vi förstår nu, att det som jag sa tidigare troligen var gärningsmannen vi var på spåret hela tiden.
Det var hans vänner vi hittade, det var hans hem vi hittade.
Det var honom vi fick all fakta om.

Nu undrar man mest bara varför?
Var det Engla som ville visa oss vem han var?
Var det kanske viktigare än hennes kropp i första hand ?

Engla visste att kroppen skulle hittas om gärningsmannen hittades?
Engla ville inte att han skulle hinna skada fler?
Engla ville att han skulle bli dömd för allt ont han gjort?

Engla ville hela världen gott.

Engla visade Benthe hur "hennes egen" olycka gått till.
Resten hon visade kanske handlade om resterande fall?

Engla berättade att hon cyklade, att hon hade en grön jacka på sig.
En man i bil stoppade henne och allt gick väldigt snabbt. Han tvingade henne in i bilen och satte för något för hennes ögon. Han band henne och sprang sen ut och gömde hennes cykel.
Allt detta stämmer ju, det enda vi inte vet säkert e om han bundit henne på något sätt.

Engla visade Benthe ett vitt hus med många rum och en svart "järnsak" utanför.
(Gården kunde vara en typ av kursgård eller liknande)
Hon visade Benthe att hon blivit strypt och våldtagen. Hon hade fått en smäll i huvudet.
Hon visade Benthe att hon nu var instängd i något (kanske en frysbox?) Hon var iaf instängd i ett trångt utrymme.
Huset var grannhus med gärningsmannen.
Englas mamma driver en kursgård.
Gärningsmannen har strypt och våldtagit sitt andra offer, offret vars gärningsmannens erkännande ledde till att han erkände att han bragt även Engla om livet.
Vad gäller Engla så vet ingen ännu riktigt vad han gjort med henne.
Engla var instängd i bagaget på hans bil.
Om hon fått en smäll i huvudet vet ingen .. än ...

Hon berättar att hon är inomhus och att man letar på fel ställe.
Hon visar namnet Leif och namnet Carin/Karin/carina
Engla visade henne även en ring, en ring som Engla fått av sin mormor.
Ringen är "upphöjd" med en blomma eller igelkott !?. Den har också ett samband med Englas mamma.
"Inomhus" vet vi inte alls vad det betyder.
Namnet Leif kom upp massa ggr. i utredningen. Advokat, kriminalare, krogägare etc.
Carina är Englas mamma.
Ang. ringen så vet vi inget.

Jag förstår också varför jag hela tiden "hajade till" då vi kom till viadukter.
Jag fotade flera såna..
Pernilla, som han nu erkänt mordet på hittades just vid en sån såg jag idag ...

En av alla viadukter jag fotade under vår resa ...

Allt har en mening sägs det ..
Tack igen för allt du lärt oss Ängeln Engla.

Jag håller med er.
Pengar ger inte heller Englas mamma sin dotter tillbaka.

Men pengar underlättar i vårt samhälle, tyvärr.
Döden har drabbat flera i min omgivning. Barn och unga som gått bort i tidig ålder.
Min fd. sambo och mina vänners dotter Moa är två exempel.

Pengar är det absolut sista man vill och kan tänka på när man mister sitt barn.
Begravning och allt omkring kostar hutlöst med pengar.
Jobbet/firman kan vara svårt att orka sköta.
Allt kostar pengar, man måste ha pengar.
Slipper man för en stund vara tyngd av att tänka på ekonomin mitt i allt så kan det faktiskt lindra en del.
Det ger en tid att gå igenom sorgearbete, det ger en tid att begrava sitt barn, det ger en tid för hjärnan att återhämta sig.
Englas mamma vädjade själv till hjälp om pengar när dom sökte efter dottern.
Englas vänner och bekanta som hjälpt till i sökandet har även dom vädjat om ekonomiskt stöd till Englas familj.

Att tända ett ljus för Engla kl 21 ikväll är en otroligt fin gest.
Det är absolut inte det jag menar.
Det jag menade, var kanske att om man verkligen vill visa att man bryr sig, kan man kanske göra lite till.

Stödet för familjen som förlorade sin dotter Engla genom mordet i Dalarna tar sig oväntade former.
I kväll klockan nio tänder många ett ljus i sitt fönster.
Idén sprids med sms och på andra sätt.

Via mail kommer uppmaningar att sätta en ros framför sitt nick.

På lunar "Lajvas" det om RIP Engla osv.
Innan Engla hittades död kom knappt ett Lajv alls om henne.
Det kommer mail med böner osv.

Det är vackert, absolut.
Men, jag kan ändå inte låta bli att tänka ett steg till ..

Av alla miljoner människor som finns i Sverige.
Hur många procent gjorde verkligen något när det behövdes?

Jag förstår att alla absolut inte har möjlighet att hjälpa till.
Men nog borde betydligt fler människor kunnat hjälpa till om man verkligen gett sig fasen på det?

Det var många människor som hjälpte till i sökandet.
Men, om man ser rent procentuellt, så var det egentligen väldigt få.

Det går bra att "sörja" och "tycka saker är hemska" och hoppas på det bästa.
Men när det kommer till att verkligen göra något.
Då är vi Svenskar riktigt dåliga tycker jag.

Detta gäller även mig själv, jag är också dålig på att ta itu med saker.
Men, då håller jag heller inte sen på att beklaga mig en massa.
Självklart är som sagt, att inte alla människor har möjlighet att hjälpa till.
Självklart är också att antingen man hjälper till eller inte så tycker man det som hänt är fruktansvärt.

Men sätt er ner en stund, och fundera.
Kunde vi människor egentligen inte göra mer för att värna om varandra och hjälpa varandra ?
Om vi kollar hur många kronor som telefonbolagen tjänar på alla dessa skickade SMS.
Hade inte dom pengarna kunnat göra mer nytta om dom gavs direkt till Englas mamma istället?
Om alla som skickar sms istället skickade 2kr till Englas familj.
Många bäckar små ...
I snitt kanske ett SMS kostar en krona, lek med tanken att hälften av Sveriges befolkning skickar sms om Engla nu.
Vad skulle detta göra för Englas familj, om man istället la en krona i ett kuvert och skickade till dom?

Alla dessa mail och sms som skickas om Engla tycker jag bara känns som tomma ord.
Bry er gärna, sörj gärna..
Men bry er inte om att skicka mail och SMS till mig.
Jag var med och gjorde det jag kunde, jag sörjer på mitt sätt.
Englas mamma får inte tillbaka sin dotter för att vi tänder ett ljus eller har en ros på vår MSN.

Låt istället Englas anhöriga sörja i lugn och ro.
Låt Engla vila i frid.
Vill ni tända ett ljus, så gör det.
Men varför massa SMS osv som påkallar detta.
Vill man bry sig så gör man väl det utan att folk skickar sms om det?

Det känns verkligen bara som tomma ord.
Engla är mer värd än så ...
Ta hänsyn till hennes familj.



Nä, pengar gör inte heller någon nytta, det ger dom inte Engla tillbaka.
Men, allt kostar i dagens samhälle och pengar underlättar.
Så slipper dom iaf. tänka på det ..

Presskonferensen gav inget nytt.
Det var dessutom uselt ljud på den.

Det enda "nya" som bekräftades var väl att Engla påträffades utomhus på en väg i Gästrikland.
Polisens tekniker finns nu på plats där.

Jag hoppas snart att vi får veta mer.

Jag läste någonstans att det var vid väg 68.
Jag har även läst att hon var nedgrävd.
Nu hörde jag att hon var relativt "synlig".
Jag har hört att hon fanns i Gävleborg.
Jag har hört att hon fanns vid Torsåker.
Jag har hört att hon fanns i Gästrikland ..

- Vi körde honom till den plats i Gästrikland där han grävt ned flickan, säger spaningsledaren Mats Nygårds.
Han vill inte uppge exakta var flickan hittats.

Man vet inte vad man ska tro.
Det finns inte plats i mitt hjärta för spekulationer i detta läge...

Allt sker i samråd med auktoriserad revisor Ecke Olhans (www.lr-revision.se) och Bank.
INGET BIDRAG ÄR FÖR LITET!

Efter en tung natt har jag "slaviskt" följt nyheterna på morgonen.

Man berättar att mördaren (som nu finns namngiven i alla tidningar) var "stammis" på den lokala bensin-
stationen i Torsåker.
Han brukade sitta där på barstolarna och prata med folk.
Där inne har vi varit, det var på den macken vi kände att vi bara måsta in.
Det känns ruggigt i kroppen när man nu vet att det man kände var rätt.

Man berättar att mannen även var stamgäst på Lappens vägkrog både i Hedemora och Storvik.
På Lappens i Storvik åt vi mat på hemvägen från sökandet efter Engla.
Kanske satt jag på samma stol som han suttit många gånger?
Kanske satt vi vid samma bord som han brukade sitta?


Man berättar även att Englas kropp hittades vid en Järnvägsövergång i närheten av Torsåker.
Vi vet ännu inte exakt var, och vi vet ännu inte exakt vad platsen heter.
Men troligen har vi åkt över den både 1, 2 och 3 ggr. minst

Klockan 10 kommer en presskonferens att direktsändas i svt 1.

Där hoppas vi få svar på många av de frågor vi nu har.

Som jag förstår så är ni trots det olyckliga slutet intresserade av att läsa fortsättningen på vårt sökande av Engla.

Jag hoppas och tror att ni förstår att jag inte orkar fortsätta ikväll.
Jag tänker fortsätta imorgon när jag har det "lugnt" här hemma.

Just nu känner jag mig bara så jävla illa till mods.
Men samtidigt självklart lättad.
Allt blir så verkligt, man känner sig så "nära".

Vi har varit där.
Vi har letat Engla.
Vi har träffat hennes anhöriga.
Vi veta hur allt ser ut i hennes hemtrakter.

Allt är bara så fruktansvärt tragiskt!!
Jag tänker även på 42åringens anhöriga.
Detta är självklart förjävlig även för dom.
Dom kan ju inte rå för att deras släkting är sjuk och begår brott.
Men dom kommer säkerligen få ta en hel del skit pga. honom tyvärr.

Allt är så hemskt.
Vad är det för värld vi lever i?

Det är en jobbig stund.
Så många tankar, så många frågor.

Englas anhöriga har nu en kropp att begrava.
Hellre en död kropp än ingen kropp?

Man undrar, hittades flickan där vi varit?

Jag vet inte om jag ska fortsätta på "Vårt sökande efter Engla"
Vill ni läsa mer när ni nu vet hur allt slutade?
Vill ni ändå läsa om vår berättelse om vårt sökande?

Benthe har suttit ikväll och försökt få upp en plats.
Hon fick upp "i närheten av Årsund"
Hon kollade kartor och fick bekräftat att det finns en sån plats.
Det ligger tydligen bortanför Hammarby.
Där har vi inte letat.
Även fast Benthe flera ggr nämnde "Hammarby" så åkte vi aldrig dit.
För vi trodde hon fick upp det av en annan anledning, som iofs hade med fallet att göra.
Men inte med Englas kropp.

Platsen "Björktjärn" som kom upp vet vi att inte hade med platsen där Engla fanns att göra.
Jag hade tänkt berättat om det i del 6.
Vi upptäckte nämligen sista dagen i vårt sökande, att platsen där Engla bodde var just Björktjärn.
Det var hennes adress.
Detta hade ingen berättat för oss.
Ingen hade heller sagt det då vi berättade att Benthe fått upp "Björktjärn"

Engla-
du finns i våra tankar.

Du har lärt oss mycket.